Palliativ vård ska kunna erbjudas inom alla vårdformer. Personer som avlider inom särskilda boenden för äldre, SÄBO, riskerar dock att få sämre tillgång till palliativ vård än de som vårdas inom specialiserad palliativ vård. Den palliativa vården är även ojämlikt fördelad i landet och tillgången till specialiserad palliativ vård varierar stort. För god palliativ vård oavsett vårdform och vårdnivå krävs att personal har tillräckliga kunskaper i palliativ vård och känner sig trygga i vårdandet.
Projektet som består av utbildningsinsatser på fem olika SÄBO startades hösten 2022 och kommer att pågå till mars 2024. Varje SÄBO får under en dag varannan vecka besök av ett palliativt specialistteam. Vid första besöket i januari i år åkte Jonas Bergström, överläkare och specialist inom geriatrik och palliativ medicin och Camilla Ekeblom, doktorand och specialistsjuksköterska inom palliativ vård, ut till respektive boende för att presentera sig själva och projektet. Redan då blev det tydligt att det som omvårdnadspersonalen kände sig mest rädda och osäkra på var att ta hand om döende personer. Det fanns också en rädsla för att ta hand om kroppen efter att döden inträtt.
Nationell kunskapslucka inom palliativ vård
–Jag och Camilla som har jobbat inom Palliativ slutenvård och ASIH, tillsammans med personal som är vana vid att ta hand om den döda kroppen, blev lite förvånade över den rädsla som många på SÄBO upplevde. De delade med sig av många starka berättelser om hur jobbigt det var och att de saknade en bra förberedelse för detta. Det fick mig att fundera på att jag har föreläst på många utbildningar för både sjuksköterskor och läkare, men att fokus har legat på hur det ser ut när någon håller på att dö och inte på vad som händer sen. Frågor om hur det känns att ta hand om en död kropp, hur man dödförklarar någon, vart man tar vägen efteråt och om man ska stänga ögonen eller inte verkar ha glömts bort, säger Jonas.
– Efter att ha letat efter utbildningsmaterial hos bland annat Palliativt kunskapscenter i Stockholm och Palliativt Utvecklingscenter i Lund utan att hittat något och efter att ha frågat flertal undersköterskor om deras utbildning, kunde vi identifiera en tydlig nationell kunskapslucka, fortsätter Jonas.
Kunskapsluckan som identifierades togs vidare inom projektet och tillsammans med Betaniastiftelsen och Sveriges begravningsbyråers förbund har en digital utbildning på 45 minuter tagits fram. Hälso- och sjukvårdsförvaltningen är med i ryggen även på detta projekt som kommer nå ut på nationell nivå och finnas på Betaniastiftelsens plattform. Målet är att sjösätta utbildningen innan årets slut.
Den palliativa checklistan som ett verktyg i det dagliga arbetet
– Jag skulle också vilja lyfta hur bra den palliativa ronden och den palliativa checklistan har blivit. Jag har egentligen varit emot checklistor då jag lätt tycker att de kommer bort och inte används. Men det här har blivit så bra och fått en tydlig struktur, säger Jonas.
Den palliativa checklistan bygger på det personcentrerade och sammanhållna vårdförloppet för palliativ vård och utgör ett tydligt och enkelt arbetssätt för medarbetare i vården att i ett tidigt skede identifiera patienter med palliativa vårdbehov. Det gör det mycket lättare att sätta in rätt åtgärder i tid.
Palliativ vård ur ett vetenskapligt perspektiv
– I samband med att projektet skulle starta så fick jag möjlighet att söka forskarutbildning vid Marie Cederschiöld högskola, som bedriver både utbildning och forskning i vårdvetenskap med bland annat palliativ inriktning. Som doktorand kommer jag att utvärdera projektet med vetenskapliga metoder och undersöka om, och i så fall på vilket sätt interventionen ger effekt. Det känns väldigt roligt att Capio som arbetsgivare inser värdet av omvårdnadsforskning i palliativ vård, säger Camilla.
– En sak som vi noterat när vi har bett personal att besvara enkäter gällande synen på palliativ vård och värderingar och attityder till att vårda personer som snart ska dö är att personalen ofta upplever att de redan har en god kunskap och att de känner sig trygga med att ge palliativ vård. Det här blir en utmaning för oss när vi sedan ska utvärdera projektet men det är ju det som är spännande med att vara doktorand. Det är ett väldigt givande projekt att delta i. När vi har varit ute på boendena har det vid flera tillfällen kommit personer som sagt att de trodde att de visste vad palliativ vård var men att de nu insett att de inte vetat, fortsätter Camilla.
Feedback på projektet efter ett år
Projektet tråd till mantel har nu pågått i snart ett år och mycket har hänt. Feedbacken har varit väldigt positiv och många medarbetare på Kavat Vård uppger i utvärderande samtal att de har fått bättre verktyg, mer kunskap och ökat självförtroende att möta och samtala om palliativa vårdbehov. Det finns ett stort intresse bland andra vårdgivare att höra mer om projektet och arbetssättet, och projektet har även uppmärksammats med en artikel i tidningen “Palliativ vård”. Det palliativa specialistteamet presenterade även sitt arbete i form av flera postrar på den nationella palliativa konferensen i Malmö i oktober.
Målet framåt är att fortsätta utveckla nya arbetssätt och samverkansformer mellan allmän och specialiserad palliativ vård samt mellan kommun och region för att motverka de stuprör som finns i vården. Resultatet blir en mer jämlik vård för samhällets äldre personer. Projektet kommer att avslutas i mitten av 2024 och kunskaperna sammanfattas i en rapport med förslag på hur vården kring äldre ska kunna organiseras ännu bättre i framtiden.
– Med projektet ”Tråd till mantel” kan vi verkligen visa att vi på Capio Äldre och mobil vård tar vårt utbildnings- och utvecklingsansvar för att kunna erbjuda en så bra och jämlik vård som möjligt, avrundar Jonas.
Hur projektet fick namnet ”Från tråd till mantel”
Palliativ vård kommer från det latinska ordet pallium som betyder mantel. Det här projektet började som en tråd med lite kunskap där vi tillsammans under året väver ihop alla värdefulla trådar som till slut skapar en mantel. Därav fick projektet namnet Från tråd till mantel.
