PODDMOTTAGNING, AVSNITT 10, KOL
*signaturmelodi*
Stefan Sundberg: Ja, att kunna andas ordentligt är ju på många sätt väldigt viktigt, både för kropp och själ. Men i det här avsnittet av Poddmottagningen ska vi prata om hur det är att leva med lungor som inte fungerar som de ska. Det ska handla om sjukdomen KOL, och om den enskilt största orsaken till denna sjukdom; rökning. Med mig idag har jag Madelaine Svantesson, astma/KOL-sköterska på Capio Hässleholm, välkommen hit.
Madelaine Svantesson: Tack så mycket.
Stefan Sundberg: Om vi börjar med att jämföra astma med KOL, vad är skillnaden?
Madelaine Svantesson: Vid astma, man kan säga att det är en kronisk inflammation i luftrören, och då behandlar man ju med kortison för att mildra de symtomen så att man blir så besvärsfri som möjligt och kan leva som alla andra. Tittar man då på en patient som har KOL så debuterar det ofta senare i livet. Man har ofta rökt eller haft ett arbete där man skadat sina lungor, kan man säga. Där går behandlingen ut på att man ska mildra symtomen så man har mindre hosta, mindre slem och mindre andfåddhet.
Stefan Sundberg: Kan det vara så att en underbehandlad astma kan utvecklas till KOL?
Madelaine Svantesson: Ja det kan det, för om man går med en kronisk inflammation som hela tiden driver på så kan man fördärva lungan på samma sätt som när man har KOL.
Stefan Sundberg: Men jag tänker då att om man till exempel går och gör en spirometri, som alltså är det här testet som kollar lungornas kapacitet, och man då har dåliga värden, hur vet man då att man har KOL och inte astma?
Madelaine Svantesson: När man gör det här testet så dels får man göra det utan medicin, och sen får man vidgande medicin där man vidgar upp luftrören. Och när man då gör testet efter så blir astmalungan normal, den kommer upp i normala värden, vilket KOL-patientens lungor inte gör.
Stefan Sundberg: Vilka är de typiska KOL-besvären skulle du säga? Hur de liksom skiljer sig från de astmatiska?
Madelaine Svantesson: Framför allt så är det ju andfåddheten som är hela tiden, vid astma så kommer den och går, ibland mår man sämre och ibland mår man bättre. Vid KOL blir man nästan alltid andfådd vid samma ansträngning, man har ofta mer hosta och mer slem.
Stefan Sundberg: Men om du skulle jämföra en lunga som har KOL med en helt normal lunga , vad skulle du säga då?
Madelaine Svantesson: Man kan jämföra en KOL-lunga med en ICA-kasse ungefär, man kan ställa den på bordet och den är full med luft, och för att tömma den krävs det en ansträngning, man måste ta i och få ut luften. En normal lunga är som en ballong, man andas in och så töms luften ut automatiskt och då krävs det ingen energi.
Stefan Sundberg: Okej, jag förstår. Men rökning allstå, det är den enskilt största anledningen till att folk får KOL?
Madelaine Svantesson: Ja, det är den största orsaken till att man får KOL. Det finns ju arbeten också, om man har arbetat som svetsare i många år, eller om man har jobbat som bonde, andats in mycket dammpartiklar. De som var bönder för länge sedan tröskade ju och så, och då fanns inga skydd och man hade inget tak på traktorn, och de kan också vara väldigt dåliga idag. Men cigaretter är ju det som är den största orsaken.
Stefan Sundberg: Vi ska gå in på rökning lite senare här i programmet också och ge tips på hur man på bästa sätt kan försöka sluta röka.
*melodi*
Stefan Sundberg: Då har jag en första lyssnarfråga här som kommer från Vivianne. Hon undrar just apropå det här med rökning, om man inte röker själv men har utsatts för mycket rök i olika sammanhang, man kanske har vuxit upp med föräldrar som rökt inomhus och inte haft vettet att stå under fläkten så att säga, löper man då större risk att få KOL senare i livet?
Madelaine Svantesson: Det kan man göra. En del patienter som jag träffar har aldrig rökt, men kanske jobbat i en miljö där det har varit väldigt rökigt. Det kan vara som servitriser eller på en restaurang där man tidigare fick röka. Det finns också till exempel sekreterare förr som satt tillsammans med direktören som rökte hela dagen. Och dom är ju inte heller så friska idag.
Stefan Sundberg: Du menar på den tiden då det var helt okej att röka på jobbet och man hade en liten spritvagn i ena hörnet av kontoret också.
Men hur är det egentligen då med rökare, hur vanligt är det att man utvecklar KOL?
Madelaine Svantesson: Det är ganska vanligt och det stiger ju med åldern, ju längre man röker desto större risk är det ju att utveckla KOL, men man säger att ungefär hälften av de som röker som kommer upp i 75-årsåldern utvecklar KOL.
Stefan Sundberg: Oj, det är så pass alltså? Men jag tänker att det också måste finnas en åldersfaktor i det här med lungorna, jag tänker att de blir som alla kroppsdelar när man blir äldre, att de blir slitna, eller att lungorna kanske blir mindre elastiska eller sådär, hur vet man vad som är vad? Vad som är åldersrelaterat och inte?
Madelaine Svantesson: Ja, när man gör spirometriundersökningarna på lungorna så jämför man ju med de personer som är i samma ålder som den som man undersöker, har samma vikt och samma längd. Man jämför med den friska lungan jämfört med den som har besvär, så där har man ålderskorrigerat det.
Stefan Sundberg: Man hör ju ibland en del tunga historier om folk som har KOL och som ibland knappt andas över huvud taget, och om det vill sig riktigt illa att man helt enkelt dör av KOL. Vad är prognosen för någon som får en KOL-diagnos?
Madelaine Svantesson: Det är helt beroende på hur tidigt man kommer. Ibland är det ju så att man har rökt och man vet om att man har gjort något som inte är bra, och då vill man helst inte gå till doktorn fast man kanske har hosta och är andfådd och har slem. Man förstår att man kanske har fått KOL, men så länge man inte har fått en diagnos så undviker man det lite. Risken är då att man kommer så pass sent till doktorn att det är svårt att få medicinen att verka. Det bästa är att när man upplever att man har symtom, att man tar kontakt med sjukvården med en gång.
Stefan Sundberg: Du menar att det finns en rädsla, att man kanske känner på sig att man har KOL, och därför vågar man inte gå för att man är rädd helt enkelt?
Madelaine Svantesson: Absolut, och lite skam också... Det är lite skambelagt det här med att man har rökt och sedan får KOL, många känner att de får skylla sig själva. Samtidigt får man tänka på att när de började röka, när de var unga, så rökte alla, det var inte farligt då och det var liksom naturligt. Så man kan inte riktigt skylla på det.
*Melodi*
Stefan Sundberg: Men då har vi ju det här med att sluta röka som är så svårt för så många. Men då är ju du, Madelaine, en perfekt person att prata med för du har ju "sluta röka-samtal" med patienter, och visst, det är ju aldrig för sent att sluta röka, eller hur?
Madelaine Svantesson: Nej, det är aldrig för sent att sluta röka. Jag har patienter som har kommit till mig och rökt och de har fått sin KOL, och har slutat röka. Och när vi väl sätter in behandling så har patienter som kanske inte ens har orkat bädda sin säng sedan kommit tillbaka och sagt "jag kan bädda min säng och jag kan dammsuga min lägenhet, hela lägenheten!". Så absolut, det är aldrig för sent att sluta röka.
Stefan Sundberg: Men det här att vänja sig av med ett beroende, det är ju så himla svårt. Jag tänker då, nu när du är expert på det här med att sluta röka, kan du komma med några konkreta tips hur man gör det bäst?
Madelaine Svantesson: För det första kan man säga att man kastar sina cigaretter och så köper man inga nya (skratt). Det är det allra enklaste och det brukar funka jättebra för många. Men för en del så krävs det att man förbereder sig. Man kan jämföra det med att man ska springa ett maraton, till exempel. Då säger du inte idag att du ska springa det nästa lördag, utan du bestämmer dig kanske för att du behöver en grund att stå på, där du bestämmer att okej, morgoncigaretten, jag ska inte ta den direkt när jag går upp utan jag ska dricka kaffe, äta frukost och borsta tänderna och sedan får jag röka den. Och efter maten ska jag inte röka min cigarett direkt utan jag ska först diska eller kanske gå en runda, och sedan får jag då röka min cigarett. Då kommer man ner i konsumtionen och ändrar vanorna. Det är de det handlar om, att man bryter sina vanliga beteenden och det man är van vid, det behöver man ta bort och ändra och rucka på. Jag brukar jämföra receptorerna i hjärnan med bortskämda barn, jag tror alla har sett barn som är på ICA en fredagseftermiddag och vill ha godis, och föräldrarna säger att "nej du får inte godis", och så blir det ett himla liv.
Stefan Sundberg: Ja, det det har nog alla varit med om.
Madelaine Svantesson: Och föräldrarna tittar runt omkring och tänker att "jag ska inte ge mig". Och alla som står runt omkring tänker "ja det är bra, ge dig inte, det är inte barnet som bestämmer".
Stefan Sundberg: Kämpa!
Madelaine Svantesson: Men går vi då till rökare, så blir det ju tyvärr så att när man känner att man vill ha en cigarett så smiter man snabbt ut och tar en. Så man bestämmer inte alls själv, utan det är receptorerna som vill ha cigaretten och då får de det. Så man behöver ta kommandot.
Stefan Sundberg: Är det bättre att sluta, som du säger, att släng alla paket och sluta cold turkey-varianten, eller är nedtrappning bästa varianten?
Madelaine Svantesson: Det är helt från person till person. Tittar man på studier så kan man se att de som bara lägger av med en gång blir ofta säkra i sitt rökstopp. Samtidigt kan jag känna att när man jobbar med det aktivt och man får en bra grund att stå på, där man hittar strategier för hur man ska göra, för svårigheter kommer ju alltid i livet. Bilen går sönder eller något blir inte som man har tänkt sig, och då är det lätt att falla tillbaka och ta cigaretten. Men har man bestämt sig redan för att om jag går ut med mina kompisar och tar ett glas vin eller en öl, vad ska jag göra för att inte röka? Ja nu måste ju alla gå ut för att röka, då går jag på toaletten i stället. När jag kommer tillbaka så är de tillbaka, och de luktar förfärligt illa, och då har jag klarat mig från att följa med dem ut. Men jag har lagt planen innan, så jag vet redan innan vad jag ska göra. Lite så är det ju med allt som vi ska sluta med, det är svårt att sluta äta godis.
Stefan Sundberg: Ja, det vet man ju.
Madelaine Svantesson: Ja, det är samma sak, man måste vara bestämd och hitta en bra strategi för hur man ska göra för att klara det.
Stefan Sundberg: Men att bara ha en plan räcker ju inte, kan jag tänka mig, vad blir det för utmaning efter det?
Madelaine Svantesson: När man har lagt planen så måste man hålla sig till planen också, så har man bestämt att man ska sluta, så ska man hålla sig till det och inte börja vela eller låta de där bortskämda barnen man har i huvudet bestämma. Man får fortsätta köra loppet ut och berömma sig själv, tänka på vilka vinster man gör genom sitt rökstopp för det är också viktigt. Inte bara gå runt och tänka på att "jag ska inte röka, jag ska inte röka", för då triggar man igång sig själv, utan i stället tänka på det man ska göra, att man ska fokusera på att "jag ska gå en promenad istället", eller "jag ska unna mig en fika istället för att just lägga pengarna på cigaretter".
Stefan Sundberg: Men jag tänker på dem som ger sig på det här att försöka sluta röka, men inte lyckas, i vilket skede är det de brukar ge upp?
Madelaine Svantesson: Ja, vissa som kommer till mig berättar direkt att "det är inte lönt, jag kan inte sluta röka, jag har provat flera gånger, men det går inte. Det går kanske fem dagar, eller en vecka eller en månad, men sedan trillar jag dit igen". Då brukar jag jämföra med när vi lärde oss cykla, att vi vinglade lite i början och vi trillade några gånger, men där hade vi inställningen på att klart vi kan lära oss cykla. Alla de andra barnen kunde cykla, och vi tänkte inte ens att vi inte skulle kunna lära oss. Lite samma inställning får man ha när man ska sluta röka, att varför skulle det inte gå? Det är ju många som kan sluta röka. Och har man trillat några gånger får man ta lärdom av det, att man kanske inte kan börja feströka igen, för då har man en daglig rökandekonsumtion igen. Eller man kan inte bara röka morgoncigaretten, utan det stannar oftast inte där. Allt det måste man ta med sig, vad man har lärt sig tidigare.
Stefan Sundberg: Jag har en lyssnarfråga här från Anette och hon undrar om mindfulness kan vara ett bra hjälpmedel när man försöker sluta röka.
Madelaine Svantesson: Ja, det kan man absolut använda sig av. Man kan ju kanske tycka att det låter lite svårt, det handlar ju egentligen om att vara i nuet. Man behöver inte göra det svårare än att man tänker att man ska göra en avslappningsövning när man blir röksugen. Man kan bara sakta räkna till fem, tänka på sin andning och andas långa djupa andetag, och sedan räknar man tillbaka från fem till noll. Därefter är man faktiskt inte lika röksugen längre.
*Melodi*
Stefan Sundberg: Men jag tänker då om man har oturen och har fått en KOL-diagnos, vad kan man göra för att leva så symtomfritt som möjligt? Kan man göra livsstilsförändringar som kan lindra sjukdomen?
Madelaine Svantesson: Framför allt är det att försöka fortsätta vara aktiv och rökstopp såklart, det är ju nummer ett. Slutar man inte röka så har inte inhalationerna så bra effekt. Men därefter är det träning, att behålla framför allt sina muskler så att man orkar andas optimalt och att man orkar hålla sig uppe och vara aktiv. Så träning är en stor del. Ibland kan man tycka att det är svårt att träna för man blir så andfådd, man orkar ju nästan inte gå uppför trappan, så hur ska man orka träna. Men det finns många fysioterapeuter som kan hjälpa till att lägga upp ett träningsprogram där man kanske sitter ner och tränar för att minska belastningen.
Stefan Sundberg: Det blir ju nästan ett litet moment 22 där, det som då hjälper en att få en bättre andning är också det man har svårt att göra för att man har tungt att andas, så att säga, det här med träning.
Madelaine Svantesson: Ja, det är lite tuffare att putta på den där väggen som man liksom ska få bort.
Stefan Sundberg: Men de här skadorna man fått av KOL på lungorna, de kan man inte få tillbaka genom att träna, de är permanenta?
Madelaine Svantesson: Ja, det är en permanent skada, men samtidigt upplever jag att om man får sin KOL-diagnos och man slutar röka, så mår man oftast mycket bättre efter rökstoppet, man får mindre slem, mindre hosta, man känner sig lite piggare. Slutar man röka, och det gäller ju för alla, så ökar vår kondition med 10% utan att vi behöver träna för det, när röken inte lägger sig i blodet. Man mår mycket bättre av ett rökstopp, då mår man ofta bättre i sin KOL också.
Stefan Sundberg: En annan av våra lyssnare, Ingvar, har en fråga gällande just följdsjukdomar, om KOL kan orsaka andra besvär i kroppen?
Madelaine Svantesson: Ja, ofta blir det ju en ökad belastning på hjärtat, framför allt, när man har svårt att andas och blir andfådd, då belastas hjärtat lite mer. Vi får ju mindre syre, KOL handlar ju egentligen om att våra lungblåsor faller sönder och då kan vi inte ta upp så mycket syre som vi skulle behöva.
Stefan Sundberg: Jag kan tänka mig att man kanske också kan bli nedstämd, deprimerad, få psykiska besvär på grund av KOL när man känner att man inte kan andas ordentligt.
Madelaine Svantesson: Absolut, det är många som mår dåligt, de får ångest helt enkelt, för vi måste kunna andas och kunna få luft, vilket gör att man blir mer inaktiv, man sitter hellre stilla för då är det lättare att andas.
Stefan Sundberg: När det egentligen är tvärtom då, som vi pratade lite tidigare, att just vara stillasittande och inte röra på sig förvärrar besvären på sikt.
Madelaine Svantesson: Ja, precis.
Stefan Sundberg: Om man som anhörig till en person med en KOL-diagnos, jag tänker att det måste ju vara en utmaning många gånger. Hur kan man hjälpa till som anhörig?
Madelaine Svantesson: Dels så behöver man vara lite stöttande. Ibland kan det ju vara så att patienten som har fått KOL har hört i många år att han/hon behövt sluta röka, och så kommer då KOL-diagnosen, då kan ju den anhöriga varit den som sagt "men jag har ju sagt till dig, du skulle ju sluta röka". Tyvärr är det ju inte så att det här med att tjata på någon att sluta röka, det blir inte alltid så bra. Det man kan göra är att man följer med på besöken till KOL-sköterskan, där man också får en kunskap om sjukdomen, där man ser hur man kan hjälpa varandra. Att man fokuserar på det som patienten verkligen tycker är roligt, så man inte lägger tiden på att göra det som tar mycket energi, men som egentligen inte ger någon glädje. Sedan är det ju viktigt att man får i sig bra med energi, näring och framför allt protein. Att få KOL kräver mycket energi från kroppen, det tar mycket energi när man ska andas. Får man inte i sig tillräckligt med energi så finns det dietister, ibland behöver man näringsdrycker, man behöver ha extra mellanmål. Det finns mycket att göra, dels träning och sedan är det mat och att ha lite roligt i livet.
Stefan Sundberg: Men jag tänker avslutningsvis här, vad är det första steget för någon som kanske lyssnar nu och känner igen sig i besvären, eller kanske till och med har fått en KOL-diagnos och vill ha stöd på olika vis?
Madelaine Svantesson: Om man lyssnar på det här och känner att man kanske har besvär när man går i trappan och uppför backen, att man har rökt tidigare, man kan ju ha slutat för 10 år sedan. Tyvärr får vi ibland lida för ungdomens hyss och KOL kan komma senare. Man har kanske haft en kraftig infektion eller en lunginflammation som har gjort att man inte riktigt kommer tillbaka. Då tycker jag att man ska ringa till sin vårdcentral och be att få göra en sådan här kontroll, så ser vi om vi kan åtgärda och göra det lättare. Det handlar ju om det att vi ska må så bra som möjligt.
Stefan Sundberg: Då säger jag tack till dig Madelaine Svantesson för att du kom hit och besökte oss på poddmottagningen.
Madelaine Svantesson: Tack så mycket.
Stefan Sundberg: Tack till dig som har lyssnat, glöm inte att prenumerera på Poddmottagningen. Gå gärna in på capio.se/podd om du vill veta mer om just KOL. Och även om de andra ämnena vi pratat om i tidigare avsnitt.
Jag heter Stefan Sundberg, tack och hej!
*Signaturmelodi slutar
*Fågelkvitter
Kvinnlig röst: Det här var en produktion från Poddagency
