*Signaturmelodi*
Intervjuare: Idag ska vi prata om ångest, något som berör många, men som ändå känns lite diffust och svårt att ta på. Just att få ångest är ju något som vi slänger oss med i alla möjliga sammanhang, men det ska bli intressant att höra hur en psykolog ställer diagnosen ångest och ångestsyndrom. Välkommen tillbaka Anneli Farnsworth von Cederwald, psykolog på Capio Citykliniken Västra Hamnen i Malmö!
Anneli Farnsworth von Cederwald: Tack så mycket!
Intervjuare: Vi har med dig på länk från Malmö.
Anneli Farsworth von Cederwald: Yes, det har ni. Jag sitter här i Malmö.
Intervjuare: Ja, men Annelie, om vi går in direkt då om själva syndromet ångest. Hur skulle du beskriva den känslan.
Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, ångest är ju en känsla precis som du säger, som man kan få i liksom alltifrån en ganska lindrig upplevelse till ett svårt syndrom som kan prägla hela livet och det man kan säga att ångest egentligen är en aktivering av det man kallar för sympatikuspåslag och det är ju det som man kallar för kamp- och flyktsystemet t ex. Så man upplever det ofta som en stark önskan om att lämna en situation och som ofta kommer med en massa fysiska symtom som hjärtklappning och illamående och darrningar och pirrningar och såna saker och också med en massa tankar eller kognitiv påverkan som ofta är centrerade kring det som man har ångest kring.
Intervjuare: Just det! Och i vilka sammanhang är det som man brukar få ångest?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, de flesta människor har lite lättare att få ångest i situationer som präglas av väldigt mycket osäkerhet och då kan man säga att olika människor är lite olika känsliga för just hur mycket osäkerhet man pallar liksom. Så att en sådan situation som vi är i just nu t ex, med Corona-pandemin, är ju en sådan som väcker ganska mycket ångest och oro hos de flesta människor eftersom det finns väldigt mycket osäkerhet kopplat till en sån situation, men människor som har generella problem kan uppleva det också i rutinsaker, att man har väldigt svårt att hantera osäkerhet inför ett lägenhetsköp t ex, eller att man håller på att ingå en relation eller någonting i den stilen, så även mindre osäkerhet väcker ganska starka ångestkänslor.
Intervjuare: Men ångest, kommer det alltid liksom i sjok, alltså att man blir triggad, eller kan det vara liksom att man har en allmän ångestkänsla konstant?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Man kan känna en ganska allmän ångestkänsla konstant, men då brukar man oftast tänka att det finns någon typ av trigger hela tiden, så har man t ex en generell känsla av att världen är otrygg och att man inte kan kontrollera den, då finns det ju hela tiden små triggers till att man ska känna ångest. Och samma sak om man har en massa inre beteenden, en massa tankar som man håller på med som väcker ångest, så kommer det ju också vara så att ångesten följer med en lite grann hela tiden. Så ett exempel kan ju vara om man t ex har väldigt mycket negativa tankar om sig själv, så kan ju det vara en sån sak som man liksom bär runt på hela tiden i massa olika situation och som då kan väcka ångest.
Intervjuare: Är det skillnad på ångest och depression?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, det är ganska stor skillnad på ångest och depression. De samvarierar ju ofta, så det är ju viktigt att säga att man har liksom det ena eller det andra, men i sitt uttryck så är de väldigt väldigt olika. Och när man väljer behandling för antingen ångest eller depression så kollar man oftast på vilken som kom först. Det kan ju t ex vara så att om jag har en utpräglad ångest hela tiden så är det ju inte så konstigt att man också blir nedstämd därför att jag också då kanske slutar att göra saker till följd av min ångest som jag egentligen skulle vilja göra. Men det kan också vara så att jag får ångest för att jag blev nedstämd, så där är liksom tidslinjen jätte, jätte viktigt.
Intervjuare: Ah, jag förstår. Ja, den här gången så är vår tanke att fokusera lite mer på ångest generellt, men kan du nämna lite snabbt skillnaden mellan ångest och panikångest?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja! En jättebra fråga. Om man tänker på ångest som ett spektrum som kan gå liksom från 0 till 100 så kan man säga att egentligen så är liksom ångest bara en känsla, men den känslan kan ju se väldigt väldigt olika ut hos olika personer. Man kan ha liksom som en lågintensiv gnagande ångest som finns med en under lång tid och sedan kan man liksom högst upp på skalan ha det som man kallar för panikångest och när vi i sjukvården pratar om panikångestattacker så pratar vi om attacker som kommer väldigt plötsligt, oftast utan någon förvarning överhuvudtaget och som varar, eller som kulminerar, inom ungefär 10 minuter och där man har så stark ångest att man ofta är rädd för att man ska dö helt enkelt. Så att, det kan vara en sådan bra distinktion att ha lite koll på, att har man ångest hela tiden så är det inte det vi pratar om panikattacker, utan de är just de här starka upplevelserna som kommer plötsligt och oftast från ingenstans.
*Melodi*
Intervjuare: Men, hur vanligt är det då att lida av ständig eller återkommande ångest?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, man brukar säga att ungefär 25 % av befolkningen drabbas någon gång under livet och den siffran är ju liksom över hela befolkningen och sedan kan man se att det är mycket mycket vanligare bland kvinnor än vad det är bland män, så där är sifforna ännu högre.
Intervjuare: Man hör ju lite mer om ångest idag än tidigare, är det så att det har blivit vanligare eller är det bara att man pratar mer om det tror du?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, om det tvista de lärde kan man väl säga. Det finns egentligen inget bra svar på den frågan. Man pratar ju väldigt väldigt mycket mer om psykisk ohälsa och vi ser också ett väldigt ökat sökmönster för det på vårdcentralerna t ex. Det kan ju vara ett tecken på att det är vanligare och det finns vissa som tänker att det finns olika saker med hur vi organiserar vårt samhälle just nu som gör att fler människor har problem med den här typen av saker, att det finns väldigt mycket krav på att man ska prestera som individ och att det är väldigt mycket fokus på hur man lyckas och så, men sedan finns det ju också vissa som menar att vi helt enkelt söker för det mer än vad man gjorde tidigare och det kan ju delvis också ha att göra med att vi faktiskt har effektiva behandlingar för den här typen av problem nu för tiden och det hade man ju inte förr, och det mönstret ser man också vid vissa typer av smärta t ex eller så, som tidigare var någonting som inte gick att behandla och då sökte man såklart inte vård för det, men nu gör man det därför att det finns mer effektiva behandlingsmetoder.
Intervjuare: Just det. Kan det också vara så att man söker hjälp i större utsträckning för att det inte är lika stigmatiserat som tidigare?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, så kan det absolut vara! Och jag tycker själv att jag har sett en ökning bara de senaste åren av att det är fler män som söker hjälp och det tycker jag är jätteroligt, för det finns en väldig underrepresentation i primärvården av män som söker hjälp tidigt i förloppet.
Intervjuare: Tror du ändå att det finns ett stort mörkertal här?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Det finns det absolut och det finns absolut ett stort mörkertal i vissa samhällsgrupper. Man ser ju när man gör såna här stora folkhälsoundersökningar, så ser man att, eh, människor med t ex dålig ekonomi, med annan härkomst än svensk o s v, att de har en väldig överrepresentation av psykiskt lidande, och det är ju inte alltid de som vi ser på våra mottagningar. Så det finns verkligen ett mörkertal där.
Intervjuare: Just det! Och hur ser det ut hos de yngre personerna, ser de annorlunda på sin ångest?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, det är klart att det är stor skillnad på hur någon född på 2000-talet ser på sin ångest jämfört med någon född på 30- eller 40-talet, det har hänt jätte jättemycket. Jag skulle säga att det dels finns en större acceptans för att man kan må psykiskt dåligt och att det är jättehjälpsamt och bra. Det finns också, tycker jag, ibland en viss medikalisering av måendet, alltså att man pratar väldigt mycket i sjukdomstermer kring hur man mår, kanske ibland i situationer som egentligen handlar om helt normala och begripliga känslor och där kan jag önska att det fanns lite mer utbildning faktiskt i skolan kring vad känslor är och hur man kan agera på känslor o s v.
Intervjuare: Okej, så du menar att när man egentligen är ledsen så säger man att man har ångest, fast man är ledsen?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, precis. Ibland kan det visst finnas en sån sammanblandning och just ångest är en sån, ett litet så här vagt samlingsbegrepp som människor använder för liksom en väldigt bred kategori av obehagliga känslor, så jag brukar alltid rekommendera mina patienter som söker för ångest att också fundera på om det finns andra känslor inblandade, om man kollar liksom ett eller två lager under, om det kan vara så att man också är ledsen, eller att man också är besviken eller kanske också arg t ex.
Intervjuare: Okej, jag förstår. Men om man går, om vi kollar lite närmare på hur kan livet se ut för någon som har ångest?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, det beror ju väldigt mycket på vilken grad av ångest man har och vilken typ av ångest som man har, men de flesta människor som har en sån liten generell ospecifik ångest som följder med dem hela tiden har ju oftast väldigt väldigt mycket tankeverksamhet och det kan vara liksom kring ett specifikt tema, eller det kan vara att man liksom går och oroar sig och grubblar på det mesta i livet. Så oftast så är det så att man upplever att man inte riktigt kan vara närvarande i såna saker som man tycker om då man istället är uppe i huvudet. Man upplever ofta att det är svårt att njuta av saker och ting. Det är inte helt ovanligt att man antingen över- eller underaktiverar sig, alltså att man antingen försöker att fly bort ifrån ångesten genom att hela tiden vara inbokad och alltid ha saker för sig, eller att man blir väldigt passiv och håller sig inne väldigt mycket för att ångesten kanske upplevs som lättare att hantera då, vilket såklart leder till en lägre livskvalitet.
*Melodi*
Intervjuare: Vilka fysiska symtom finns det kopplat till ångest?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Ångest har en väldigt bred symtombild där man kan säga att för de flesta människor så är den associerad med en stark känsla av obehag och just den här starka känslan av att vilja lämna en situation. Vissa människor får stark hjärtklappning, man kan få tryck över bröstet, smärta i bröstet, ibland så intensiv smärta att man kan förväxla det med en hjärtattack eller så. Det är också vanligt att man får pirrningar och domningar i liksom det yttersta hudlagret och framför allt fingrar och fötter. Man kan få värmevallningar eller liksom känna sig väldigt kall. Illamående är vanligt, smärta i magen. Så det finns väldigt mycket saker som kan ske och har man långvariga och mycket problem med ångest så brukar det också vara så att det sätter sig i kroppen på andra sätt, att man får spänningshuvudvärk, ont i axlar och nacke, ont i ryggen och så vidare.
Intervjuare: Kan de fysiska besvären vara skadliga?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Det är en väldigt vanlig oro bland människor som har mycket ångest, att man på något sätt på lång sikt skadas av sin ångest och det kan man säga att det finns det liksom inte riktigt belägg för. Sedan är det ju självklart inte bra att gå runt och ha ångest hela tiden, men man kan säga att kroppen är byggd för att vi ska kunna bli ordentligt stressade och det i sig är liksom inte farligt om det sedan bara varvas av med återhämtning och har man så mycket ångest att man är orolig för att man ska bli fysiskt skadad så tycker jag absolut att man ska söka hjälp, men kanske inte primärt av rädslan att bli fysiskt skadad utan för att det påverkar ens livskvalitet så mycket.
Intervjuare: Mm. Går det att undvika att hamna i ångest, alltså går det att lära sig varför och när den smyger sig på?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Man kan göra olika anpassningar till livet för att minska sannolikheten att man ska hamna i liksom djupa ångestspiraler och det är lite olika saker som funkar för olika personer, men generellt så kan man säga att det kan vara bra att leta efter mönster i sin ångest, och det kan ju både vara så att man har mönster kopplade till hormoner som sin menscykel t ex, det kan vara så att man har ångestpåslag kopplat till hur man tar hand om sig, alltså om man dricker mycket alkohol, när man äter, hur mycket man äter o s v. Sedan är det ju också viktigt att lära sig att identifiera vad man själv har för triggers och framför allt om man har en sån lite malande ångest som finns med en hela tiden, så kan det vara ganska svårt att identifiera, men det kan vara bra att göra ett försök. Är det t ex så att min ångest är kopplad till en viss situation eller till en viss person eller något i den stilen, är min ångest kopplad till vad jag gör inuti mitt huvud, alltså hur jag tänker om mig själv eller hur jag tänker om världen och hittar man de triggerna i sig själv så är det oftast ett jättevärdefullt verktyg både i att kunna hjälpa sig själv och att kunna söka behandling på ett effektivt sätt.
Intervjuare: Mm. Finns det några vanliga triggers?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Det finns ett par väldigt vanliga triggers och vi har varit inne tidigare på det här med osäkerhet, så att situation som väcker osäkerhet och otrygghet tenderar i högre utsträckning att leda till ångestpåslag och sedan är ju det olika saker för olika personer. Beslut tenderar att väcka ångest, och framför allt stora besvär som att, ja, köpa hus, skaffa barn eller såna saker. Situationer som man inte kan ta sig ut ur kan väcka stark ångest.
Intervjuare: Som typ tunnelbana och hiss?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, men precis. Dels såna fysiska platser, men också om man tänker lite mer, säg t ex att man har kroppsdysfori, alltså att man är väldigt missnöjd med hur ens kropp är på något sätt så kan det också väcka en stark känsla av ångest, det vill säga vara fast i sin egen kropp t ex. Och sedan att inte kunna kontrollera sin situation på något sätt, det är också en väldigt vanlig trigger för att man ska känna ångest, framför allt om man är van vid att kunna skapa kontroll i sin tillvaro.
Intervjuare: Jag förstår. Och finns det några fysiska triggers, t ex om man har sovit för lite, om man har ätit mycket socker eller…?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, det är väldigt många människor som upplever att man får mer ångest av att dricka alkohol, oftast inte när man intar alkohol, men dagen efter. Så det är en väldigt vanlig trigger. Sömnbrist, absolut. Och sedan är människor lite olika, vissa är t ex väldigt beroende av att ha liksom regelbunden träning t ex. Andra av sällskap o s v, men det beror lite på hur man är som person.
Intervjuare: Mm. Finns det tekniker som du märker är särskilt bra mot just ångest?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, det finns några stycken som beror lite grann på vad man har för typ av ångest och i vilken situation som ångesten uppkommer.
Intervjuare: Okej, men kan vi få några av dina bästa tips på om man har panikångest eller om man har en ångest som i stunden och om man lider av långvarig ångest?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja. Om vi börjar med liksom en stark panikartad ångest, som alltså är en väldigt stark fysisk upplevelse som ibland kan bli så stark att man tror att man håller på att dö. Då är det ju väldigt viktigt att man så att säga hittar tillbaka lite grann till verkligheten och att man lär sig att kontrollera sin andning, därför att när vi kontrollerar andningen eller syretillförseln på olika sätt så brukar det kunna minska de här fysiska påslagen av en riktigt stark ångestattack och då brukar det vara hjälpsamt att fokusera på att göra utandningen så lång som möjligt, och det har att göra med att när vi får väldigt väldigt stark ångest så börjar kroppen bunkra syra, så den vill att vi ska andas så mycket som vi bara kan, men i själva verkar så leder det syreöverskottet till att vi får fler såna här jobbiga symtom. Så att…
Intervjuare: Andas ut alltså tills att luften tar slut typ?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, men lite så, så jag brukar rekommendera att man håller inandningen lite kortare och sedan att man håller utandningen så att man liksom försiktigt blåser ut luften ganska långsamt. Sedan finns det också…
Intervjuare: Så, det gamla tipset om att ta djupa andetag är inte helt bra?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Nej! Det har du helt rätt i, så att det ju det många människor gör fel när man får stark ångest, att man liksom börjar ta djupa andetag för att försöka lugna sig på det sättet, men då matar man i själva verket den här processen, så det handlar om att bli av med det här överskottssyret. Och det finns några specifika tekniker för det, som att andas i fyrkant och så finns det olika sätt som man kan räkna när man andas för att underlätta det här, och det kan man bara söka på Google eller Youtube så hittar man massa såna andningsövningar. Om man har en mer gnagande, mer långvarig ångest som liksom, som kanske håller i sig en hel dag eller så, så brukar dock inte andningsövningar funka lika bra, och det är ju också en sån sak som kan bli lite snett, att man tänker att jag har ju testat andningsövningar och det funkar inte alls. Men har man liksom en stark panikångestattack så funkar de faktiskt väldigt väldigt bra. Har man en sån här mer gnagande ångest så är det ofta bättre att hitta andra sätt att reglera sin känsla och mitt bästa tips är just det här att man försöker att faktiskt vara i känslan lite grann, så att man kan fokusera på hur den känns i kroppen, man kan ge den ett namn, alltså det jag känner just nu är ångest. Man kan ta det ytterligare ett steg framåt och kanske försöka sätta ett annat namn än ångest på den, att det jag känner är oro eller jag känner mig stressad t ex. Och där kan man hitta ganska mycket viktig info i vilken situation som det här har uppkommit och vad det är som jag själv tror bidrar till den. Hittar man ett annat namn än just ångest på det så brukar det också ge lite mer information kring vad man ska göra, om det är så att jag t ex upptäcker att det jag känner egentligen är besvikelse för att det är kanske en kompis som har gjort något taskigt mot mig, så kanske det kommer som viktig information om att den här ångesten försöker berätta för mig att jag kanske ska säga ifrån, eller jag kanske ska prata med den här kompisen eller så. Sedan så kan man säga att det allra allra viktigaste när det gäller all typ av långvarig ångestproblematik, alltså sånt som inte bara uppkommer i vardagssituationer utan som kanske har ett visst tema eller som har funnits med en under lång tid, det är att man gradvis utsätter sig för det som man är orolig inför, så i princip alla typer av ångestbehandlingar går ut på att försiktigt närma sig det man är rädd för för att man ska kunna lära sig nya saker om de situationerna som man är rädd för.
*Melodi*
Intervjuare: När tycker du att man ska söka hjälp?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Man ska söka hjälp för ångest när man upplever att det nedsätter ens livskvaliteter liksom eller gör att man inte fungerar på det sättet som man skulle vilja och när det liksom har pågått ett tag och inte blir bättre. Och man kan säga att väldigt många människor drar sig lite för länge för att söka hjälp, så det är oftast en bra idé att liksom ta tag i det om man har gått och funderat på det ett tag, och generellt sett så kan man också säga att ju tidigare man söker desto mindre behandlingsinsatser behövs för att det ska bli bättre.
Intervjuare: Okej, så det är inte fel att om man börjar känna så här att ”Ah, men nu börjar jag känna att jag mår inte riktigt bra”, då kan man söka direkt, man behöver inte vänta liksom tills man känner att det är ohållbart?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Nej, nej, absolut. Utan det är oftast, då kanske det räcker att man träffar någon en eller två gånger så att man kan få lite tips på vägen och kanske liksom förebygga en värre ohälsa på sikt.
Intervjuare: Och vart kan man vända sig då?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, man ska vända sig till primärvården på ett sätt eller annat. Och då kan man antingen höra av sig till sin vårdcentral där man är listad och man kan också höra av sig till oss via Capio Go där man kan chatta med våra psykologer, så kan de också skicka vidare till vårdcentralerna om de skulle tycka att man behöver träffa någon ”in person”.
Intervjuare: Och hur ska man tänka kring läkemedel mot ångest?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, det finns ju grovt uppdelat två typer av läkemedel som man kan använda mot ångest och de ena är långtidsverkande och det andra är korttidsverkande. Och de långtidsverkande läkemedlen som man använder mot ångest är samma som man använder för depression, så antidepressiv medicinering. Så det kan vissa som har liksom stark och ihållande ångest ha god nytta av och det är alltså inte en sån medicin som man tar när man behöver utan man tar det varje dag vid samma tid och som liksom på sikt kan minska ångesten. Sedan finns det ju också de här korttidverkande ångestdämpande medicinerna och där kan man generellt säga att det inte är en sån bra idé att ta dem om man har långvarig ångestproblematik för de tenderar att göra saker och ting värre på sikt, så att såna ångestdämpande mediciner kan man ta t ex i en kris eller om man har en väldigt kortvarig plötslig ångestproblematik, men de är inte rekommenderade vid långvarig problematik helt enkelt.
Intervjuare: Okej. Har du något tips om man är en anhörig till någon som lider av ångest?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Det viktigaste om man är anhörig är att man inte försöker att fastna så mycket i fakta och detaljer när man pratar om personens ångest. Det är ganska lätt om man själv tycker att personen har kanske en överdriven oro inför någonting att man gärna vill komma med fakta och säga att ”Ja, men det där är ju inte farligt” eller ”Det kommer gå bra” eller så, men såna konversationer tenderar ganska lätt att bli till dåliga spiraler, personen kanske känner sig ifrågasatt och jag kan också säga att det finns exakt 0 % sannolikhet att man lyckas övertala någon som är rädd eller ångestfylld till att det inte är ett problem, utan det är mycket bättre att fokusera på att hjälpa dem att stå ut med känslan på ett sätt eller annat. Så att man kan på förhand komma överens om att man kanske ska gå ut och gå eller att man kanske ska sätta på något distraherande på tv eller att man ska prata om hur det känns i kroppen eller något sånt och liksom försöka hålla sig borta lite grann från fakta.
Intervjuare: Okej, det var ju jättebra tips, tycker jag. Och om du skulle göra ett sista medskick till alla som har lyssnat på det här och som känner igen sig eller har en anhörig som verkar lida av ångest, vad skulle det vara då?
Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, men det är att komma ihåg att ångest är i grund och botten en helt normal känsla som kan hjälpa oss vid massa olika situationer, men som det också är ganska lätt att fastna i på ett sätt eller annat och om man känner att man har fastnat i ångest, alltså att man inte kan leva det livet som man vill leva så finns det jättebra hjälp att få och då bör man höra av sig till sin vårdcentral och eftersom ångest är någonting som alla människor på ett sätt eller annat upplever i livet så är det också bra att försöka, ja men helt enkelt titta lite på sina egna mönster och se vad man kan göra för att hjälpa sig själv på sikt, även om man inte behöver träffa en psykolog.
Intervjuare: Ja, tusen tack så mycket Anneli. Jag känner att det första steget är att få lite mer kunskap och få känna att man inte är ensam och att man vet att det finns hjälp att få. Tack så jättemycket för att du tog dig tid!
Anneli Farnsworth von Cederwald: Ja, absolut. Det är mitt nöje! *Skratt*
Intervjuare: På capio.se/podd kan du läsa mer om olika besvär och åkommor som vi har tagit upp i Poddmottagningen. Där finns också länkar till hjälp för dig med psykisk ohälsa. Följs oss gärna på Instagram och Facebook för info om kommande avsnitt samt tips och råd ifrån Capio.
*Melodi*
Slut
