En meniskskada kan vara resultatet av en olycka eller uppstå på grund av förändringar som kommer med åldern. Symptomen är likartade men behandlingen kan se ut på olika sätt beroende på orsaken. Kontakta din vårdcentral om du misstänker en meniskskada.
Meniskerna är en del av knäets stötdämpare, som består av en menisk (broskskiva) och en sorts bindvävsskiva, tillsammans med ledytebrosket. Vi har två menisker, en på utsidan och en på insidan av knäet. De har till uppgift att förhindra att lårbenets ledyta kommer i direktkontakt med skenbenets. Ordet menisk kommer från grekiskan för ”liten måne”, vilket beskriver broskskivans halvmåneformade utseende.
Man brukar dela upp meniskskador i kategorierna akuta/traumatiska och degenerativa meniskskador. En akut skada orsakas av något som händer vid ett visst tillfälle medan degenerativa skador uppkommer med åldern.
Traumatisk/Akut meniskskada: Kraftigt vridvåld eller våld mot knäet orsakar oftast de akuta meniskskador man ser hos yngre personer. De kan uppstå i samband med en idrottsolycka, t.ex. vid tacklingar i fotboll eller kraftiga vridrörelser i basket eller skidåkning. Yngre barn drabbas sällan av meniskskador, men de är desto vanligare bland unga vuxna.
Degenerativ meniskskada: Hos medelålders eller äldre personer kan en degenerativ meniskskada uppkomma utan en föregående olycka, eller visa sig i samband med en mindre olycka. Den här typen av skada är en följd av en åldersförändring i knäet. Skador som uppstår över tid anses mer och mer vara ett tecken på, eller en del av utvecklingen av, ledsjukdomen artros (ledytebroskförslitning).
Vid en skada på menisken, en ruptur, så upplever man ofta smärta och ibland även en viss svullnad i knäet. Några andra symptom kan vara:
En mindre meniskskada kan läka av sig själv. Därför kan det vara bra att vänta och se om besvären försvinner om det är så att läkaren misstänker att du har fått en meniskskada.
I många fall kan samtal med och klinisk bedömning av en läkare, med klassiska menisktester, räcka för att kunna ställa diagnos. I vissa fall görs en magnetröntgen för att kunna fastställa diagnosen och storleken på skadan.
Antiinflammatoriska läkemedel i kombination med vila från idrott och tung belastning under den akuta fasen kan få besvären från menisken att minska eller försvinna helt. Sjukgymnastik med uppbyggnad av framför allt lårmuskulaturen kan också ha positiv effekt.
Om behandlingen inte bedöms vara tillräcklig eller inte ger önskat resultat kan en meniskoperation bli aktuell. Man gör då en dagkirurgisk operation och några timmar efter operationen kan man lämna sjukhuset.
Meniskoperationen är en så kallad artroskopi som är en ortopedisk titthålsoperation. Artroskopin görs vanligtvis i narkos och då tas de trasiga delarna av menisken bort. Läkaren går samtidigt igenom hela knäet för att se om det finns några andra skador. I enstaka fall kan en trasig menisk sys fast igen.
Det finns vissa risker med operationen, bland annat en mindre risk för infektion eller blodpropp. Därför är det viktigt att du berättar för din läkare om du tidigare haft blodpropp. En infektion kännetecknas av tilltagande smärta och värk, rodnad, svullnad samt feber och allmän sjukdomskänsla. Sök genast vård vid sådana symptom.
Efter operationen av en traumatisk meniskskada blir du oftast symptomfri eller upplever åtminstone en klar förbättring. Tyvärr gäller inte nödvändigtvis detsamma vid operation av en degenerativ meniskruptur. Vissa blir bättre efter operation medan andra får förvärrade symptom. Den risken är särskilt stor vid artros i knäleden. Av den anledningen avråder ofta läkare från operation vid degenerativa meniskskador.
De flesta rekommenderas kontakt med en sjukgymnast för att få individuellt anpassat träningsprogram efter operationen. Efter en okomplicerad meniskoperation behöver du som regel inte vara sjukskriven mer än några dagar om du har ett kontorsarbete. Om du däremot har ett tyngre kroppsarbete behöver du kanske vara sjukskriven i några veckor för att ge ditt knä möjlighet att återhämta sig.
Visar 175 mottagningar:
