Området kring Berga i Linköping är blandat, men en relativt stor andel av invånarna är utlandsfödda och Berga klassas också som ett av Östergötlands socioekonomiskt mest utsatta områden. Efter några års arbete i området upplever Jenny en mer nyanserad och positiv bild, än den som ofta porträtteras i media.
En insändare var starten på samarbetet
Våren 2022 publicerades en insändare i lokaltidningen som fick Jenny att reagera. Hon tyckte att skribenten uttalade sig nedlåtande om utlandsfödda människor. Som svar skrev hon en replik som fick Sahar Khalili, grundare av och projektledare för KFUM Bollihop, att höra av sig.
– Vi brukar skratta åt att det faktiskt var den första skribenten som förde oss samman och bidrog till starten på ett fantastiskt samarbete, fortsätter Jenny.
Sahar berättade om Bollihops verksamhet med öppna och kostnadsfria träningar för tjejer och kvinnor i idrottssvaga områden i Linköping – bland annat i Berga.
– Jag hade faktiskt ingen aning om verksamheten som pågick i vårdcentralens område, så jag besökte en av deras träffar och blev väldigt inspirerad att samarbeta på något sätt, berättar Jenny.
Bollihop hade precis startat samtalskvällar så hösten 2022 deltog Jenny tillsammans med en psykolog från vårdcentralen och pratade om psykisk hälsa och stress. Det blev oväntat jobbigt eftersom några av deltagarna lyfte kritik – de hade varit i kontakt med vårdcentralen men inte fått den hjälp de upplevde att de behövde.
– Jag kände mig trängd och fick stresspåslag. Men vi var ju där för att prata stress, så jag lyfte och pratade om min reaktion som ett exempel på normal stress – obehagligt men begriplig. För att inte hamna i en ond cirkel behöver vi visa för kroppen att stressen inte är farlig, genom att stå kvar och försöka hantera situationen i stället för att fly, fortsätter Jenny.
I vården blir det inte alltid rätt och bra, det är vi medvetna om. Men vi vill att det ska bli bättre. Genom att få ta del av det som inte alltid upplevs fungera, har vi möjlighet att se om det finns något vi kan ändra på.
– Det blev till slut en fantastiskt rolig och lärorik kväll med många skratt. Jag kände att jag ville fortsätta detta, att lära av varandra och bjuda in till att prata om hur vården kan bli ännu bättre, berättar Jenny.
Tack vare medel från region Östergötlands Utvecklingspott fanns möjlighet att starta ett projekt, ”Samtal för bättre hälsa och vård – medborgardialog med utlandsfödda kvinnor”. Dels ges föreläsningar på tema baserade på deltagarnas önskemål. Den inledande träffen handlade om hälsa i allmänhet och därefter har tema varit ”Psykisk hälsa/ohälsa & stress”, ”Blodsocker, blodtryck & kolesterol” samt ”Kvinnohälsa”. Vid några tillfällen har externa personer med koppling till temat deltagit, till exempel forskare från universitetet som utvecklar en app (på svenska, engelska, somaliska och arabiska) för sunda levnadsvanor efter en graviditet och fysioterapeut som arbetar med ett nytt uppdrag gällande kvinnohälsa på primärvårdsnivå.
– Projektet har snabbt gett många ringar på vattnet. Många har fått kännedom om vad vi gör och hör av sig med sina idéer och projekt. Vi får bättre kännedom om vaktiviteter som pågår parallellt med vår verksamhet och som kan vara till nytta för våra patienter, säger Jenny.
Prata med i stället för om
Träffarna består även av att deltagarna berättar hur det är att vara patient. De har specifikt tillfrågats kring upplevelser av diskriminering och rasism, hur det är att vara kvinna i vården och hur det fungerar att få stöd kring livsstil.
– Vi behöver patienternas perspektiv för att skapa en ännu bättre vård. I utvärderingarna från deltagare och personal är det tydligt att vi kan lära mycket av varandra och tillsammans skapa en bättre vård. De flesta personer kan tala för sig om de bara får möjligheten. Det gäller alla – barn, människor med demens, psykisk sjukdom, språksvårigheter eller funktionsvariationer. Men situationen och kommunikationen kan behöva anpassas. Situationen i ett möte mellan patient och vårdpersonal innehåller en maktobalans. Den går inte att utplåna, men vi kan sträva efter att minska den, säger Jenny.
Att lära sig av de patienter man möter bjuder andra perspektiv än sitt eget och möjlighet att bli medveten om egna fördomar. Jenny menar att hennes patienter gör henne bättre och att en god vård inte är möjlig med mindre än att bjuda in och lyssna på patienternas behov, önskemål och erfarenheter.
– Vi ska givetvis väga det mot vad som är medicinskt motiverat eller rimligt att göra. Men dessa två saker står inte i motsats till varandra. De går att väga in samtidigt, säger Jenny.
Många önskemål är inte specifika för gruppen utlandsfödda. Det är viktig att påminna sig om och inte anta att en grupp människor har så väldigt annorlunda önskemål. Ta istället reda på hur det ligger till genom att prata med personerna det gäller.
Fin respons från deltagarna
Sedan starten i juni 2023 har hittills har fyra träffar ägt rum och antalet deltagare har varierat mellan 12–22 personer. Jenny och Sahar berättar att de är glada över uppslutningen och märker att ryktet har spridit sig i olika grupper.
– Vi ser flera som kommer tillbaka och nya som ansluter. En av de största utmaningarna har varit att nå ut med inbjudan. Det räcker inte att sätta upp affischer på vårdcentralen, utan vi försöker att personligen bjuda in utlandsfödda kvinnor som besöker vårdcentralen och kyrkan gör likadant. KFUM Bollihop är vår främsta kanal. De har chattgrupper där inbjudan går ut. Jag tränar också med Bollihop ibland och passar då på att bjuda in, säger Jenny.
– Jag har bara fått till mig positiv feedback från de kvinnor som är med i vår verksamhet, det sprider sig fort och det finns en anledning till att kvinnorna bara blir fler och fler. Värdet i det här samarbetet är när vårdcentralen samarbetar med det lokala civilsamhället och hur stor skillnad det faktiskt gör i verkligheten, säger Sahar.
Föreläsningarna innehåller inte särskilt förenklad fakta, men presenteras på ett enkelt språk och fokuserar på förståelse för normala funktioner och reaktioner i kroppen samt vad individen själv kan göra för att främja sin hälsa.
– Jag älskar att undervisa och förklara och försöker hitta ett enkelt språk och använda bilder, modeller och andra visuella verktyg. I början var jag orolig för att ha gjort innehållet för svårt, men jag har sett och hört att kunskapen har nått fram och det finns inget häftigare än att få bevittna den aha-upplevelsen. Det är patientmakt för mig, att patienten förstår hur den egna kroppen fungerar och hur de själva kan påverka. I möten med patienter strävar jag efter att ge dem den kunskap och de verktyg som de behöver för att hantera sin situation. Jag vill se mig som en medicinsk rådgivare som väldigt sällan ska ta över huvudansvaret för andra människors situation och hälsa. Ingen människa mår bra av att bli mer beroende av andra än vad som är nödvändigt, fortsätter Jenny.
Även Sahar har bara fått till sig positiv feedback från deltagarna och är själv imponerad över Capio Vårdcentral Bergas engagemang.
– Jag blir personligen imponerad över vårdcentralen som har så engagerade medarbetare som tar sig tiden. Det är inte en självklarhet och inget som ska tas för givet. För att nå ut till medborgare på riktigt behöver man hitta nya sätt, vilket vårdcentralen visat att de är villiga att göra. Min förhoppning är att det sprider sig till fler vårdcentraler som ser värdet i att jobba på liknande sätt på både kort och lång sikt, säger Sahar.
Förbättringar utifrån deltagarnas berättelser
Anteckningar och utvärderingar från träffarna samlas in och blir ett underlag för förbättringsarbeten, men allt har inte hunnits gås igenom än.
– Det är en utmaning att hitta tid att avsätta eftersom vi har en vanlig verksamhet som rullar på parallellt med projektet. Men vi jobbar på så gott vi kan. Flera deltagare har lyft önskemål om att kunna prata med någon som talar samma språk i telefonrådgivningen. Vi ska diskutera möjligheten att boka telefontolk för trepartssamtal redan i telefonrådgivningen, säger Jenny.
De flesta av deltagarna vill få träffa samma läkare eller vårdpersonal i stället för olika. Man vill bli lyssnad på, att någon fångar upp det som oroar, få svar på sina frågor och en förklaring till de medicinska beslut som fattas. Någon lyfte önskemål om att få lista hela familjen hos samma läkare. Listningen på vårdcentralen sker idag inte utifrån gatuadress eller område, med det finns inget större hinder för att ändra den rutinen. De familjer som önskar, ska kunna lista sig hos samma läkare.
– I många delar av världen kallas ju allmänläkaren för ”Family Doctor”. Att få kontinuitet mellan patient och läkare är något som vi hela tiden arbetar med att förbättra. Det är oerhört viktigt och något vi vill bygga vår verksamhet på, säger Jenny.
Tankar kring framtiden
Gällande projektet med medborgardialog har uppstarten från vårdcentralen sida varit Jennys initiativ, men hon känner gott stöd och har hjälp från sin lokala ledning och kollegor.
– Inom Capio uppmuntras personal att vara delaktiga i förbättringsarbeten och utveckling av verksamheten. Capio är bra på att lyfta och sprida goda exempel och initiativ inom olika verksamheter och jag uppskattar väldigt mycket att snabbt kunna komma vidare från idé till att omsätta allt i praktiken. Jag har fått stor frihet att leda detta projekt, men det har varit tydligt att det finns hjälp att få om jag behöver och till varje träff har jag god hjälp av kollegor från olika yrkesgrupper på vårdcentralen som väljer att delta, säger Jenny.
Inför 2024 finns planer att upprepa träffen om ”Kvinnohälsa” i anslutning till internationella kvinnodagen och att anordna en träff med samtal kring att fasta, då öppet för alla oavsett födelseland eller kön. För tema ”Kvinnohälsa” är planen att ge separata föreläsningar för män respektive kvinnor.
– Fastemånaden inom kristendomen och islam sammanfaller ganska nära varandra nästa år. Jag ser framför mig att deltagarna berättar om sina traditioner och att vi från vården pratar om hur till exempel vissa diabetiker kan fasta på ett säkert sätt. Inom islam är diabetiker konsekvent undantagna fastan, men vi kan faktiskt ge mer individuella råd än så och därmed möjliggöra för fler att fasta, om de önskar, säger Jenny.
Många patienter med kroniska sjukdomar väljer att fasta eftersom religion och tradition är viktigt för dem, men de berättar inte alltid detta för sin läkare, vilket kan innebära en onödig risk. Där menar Jenny att vården behöver ha tillräckligt med kunskap för att kunna stötta dessa patienter.
– Till att börja med behöver vi ha koll på när fastemånaden äger rum och vara de som lyfter frågan ”Jag vet att fastemånaden närmar sig, hur planerar du att göra?”, fortsätter Jenny.
Mål om att fortbilda sig inom diskriminering, likarätt och normkritik
Som mål inom projektet ingår slutligen fortbildning för vårdcentralens personal inom diskriminering, likarätt och normkritik. Under året har Jenny som förberedelse bland annat gått en kurs i ”Migration, trauma och psykisk hälsa” via Transkulturellt centrum och fortbildning i likarätt arrangerad av Region Skånes Likarättsakademin.
– Nästa år kommer vi att diskutera diskriminering, likarätt och normkritik på våra personalmöten. Där kommer jag att använda en del exempel som deltagarna vid våra medborgardialoger har delat med sig av. I Capio Academy finns flera bra utbildningar på ämnet ”Fråga patienten”, ”Schysst vardag” och ”Rasism och diskriminering”. Jag har en idé om ett likarättsteam på vårdcentralen – precis som vi har team för till exempel diabetes och Astma/KOL. Endast genom att arbeta aktivt inom ett ämne kan vi öka kunskapen och bli bättre. Ja, målet är att vi ska bli bäst i stan och en inspiration för andra, avslutar Jenny.
Jenny Berggren och Sahar Khalili inspirerar med sitt arbete att försöka bidra till bättre, mer jämlik vård och hälsa genom ökat kunskapsutbyte mellan vården och medborgarna. Men även om det ibland är individuella bedrifter som startar förändringsarbete så räcker det inte. För att förändringarna ska få spridning och bli varaktiga behöver vi vara många som hjälps åt. Därför hoppas vi att fler blir inspirerade till att bjuda in patienterna till dialog.
