Fokus på människor
Neda har inte alltid haft ledarskapet som mål, även om det känns så självklart när man pratar med henne. Enligt henne själv halkade hon in på ett bananskal då hennes chef på IKEA ville att hon skulle gå en aspirantutbildning.
– Jag nappade inte direkt, även om jag gillar att bestämma och styra så kände jag inte där och då att jag ville ta ansvar. Men min dåvarande chef stod på sig och såg något i mig som jag själv inte såg. Till slut ansökte jag och blev antagen. Det var roligt, inspirerande och jag kände att jag växte som person. Det var fint att kunna påverka andra och har även blivit en viktig del i mitt nuvarande ledarskap – att se andra växa i sina roller och utvecklas. Jag är väldigt glad att jag till slut lyssnade på min chef, säger Neda Kusljic.
Utveckla och utvecklas
Neda har alltid gillat att utvecklas. I och med hennes aspirantutbildning fick hon även upp ögonen för att utveckla andra. Enligt henne har hon aldrig kunnat sättas på en förvaltarroll, utan letar i stället efter saker hos sina medarbetare att kunna utveckla, till exempel inom ett nytt arbetssätt eller inom något som de brinner för.
– Det är jätteinspirerande att se andra nå sina mål som de själva först inte trodde att de skulle kunna nå. Sen är det väldigt intressant att vi alla människor har olika förmågor och intressen. Det är både utmanande och utvecklande att försöka hitta arbetssätt som funkar för alla, säger Neda Kusljic.
Fantastiska resultat på medarbetarundersökningen i år
Neda ansvarar över två grupper på Specialistvården i Motala, där undersökningarna var varierande från tidigare år. Det första hon gjorde var att sätta upp en plan för att bibehålla och utveckla den grupp som hade bäst resultat, med fokus på närvarande ledarskap för att bibehålla resultatet. Den andra gruppen, som hade lite sämre resultat, fokuserade hon på vad som kunde förbättras.
– Jag började med att titta över och se vart vi står i den gruppen. Samarbetet var inte bra och vi insåg att det var svårt att arbeta över gränserna. Det var otydligare i den här gruppen, både spelreglerna och gruppdynamiken. Vi testade olika arbetssätt och kikade på hur vi gör och hur vi ska göra. Vi fokuserade väldigt mycket på förväntningar och tidsoptimering – hur kan vi utnyttja dagen bäst? Vad ska vi göra för att det ska kännas lugnare för medarbetarna? Prioritera vad vi gör när vi har sjukdomar och hitta tydliga arbetssätt som funkar för alla, säger Neda Kusljic.
– Efter att vi kikade på olika arbetssätt så gick vi över till spelreglerna – vad är okej att säga? Hur mycket stressar vi varandra? Är det okej att komma och gnälla? Hur påverkar vi varandra. Gruppen har fått jobba tillsammans i alla dessa delar med fokus på övningar som speglar vilka olika personligheter vi har i gruppen. Har vi personer som springer på allt och vill utveckla? Har vi andra som sitter och tänker efter och är mer försiktiga? Sen har vi jobbat mycket med självledarskapet. Hur leder jag mig själv? Vad kan jag påverka och hur påverkar andra mig? Vi har jobbat jättemycket med att få gruppen att se varandras olikheter som styrka, i stället för svaghet och irritation. För i den här gruppen är just olikheterna en styrka – något som stärker oss, fortsätter Neda Kusljic.
Styrkan i båda grupperna, enligt Neda, är att de har en vilja att det ska bli bra. Att vara en välfungerande grupp och att fokus alltid ska ligga på patienten. Detta är något Neda har uppskattat i sitt arbete.
Skillnad i teamen från den dagen Neda kom in
I gruppen som redan hade bra resultat från medarbetarundersökningen har resultatet ökat till 69, vilket är fantastiskt. Enligt Neda har den gruppen redan sen dag ett vågat ge feedback. Det är en grupp som utmanar och utvecklar varandra med öppna dialoger som nu har blivit ännu mer öppen på grund av förtroendet man har för varandra.
I gruppen som hade sämre resultat märker Neda att samarbetet har ökat. Man har mer förståelse och en större acceptans att personer är olika, som kanske inte genomsyrades på samma sätt sedan innan.
– Det är ett annat lugn nu sedan jag kom in och utmanade. Vad är stress, till exempel? Jag dök ner i den formuleringen och bearbetade vad just stress betydde för varje enskild person. Vilka uppgifter blir man stressad av och framför allt hur blir man som person när man är stressad? När vi lär känna varandra på djupet så är det lättare att få en förståelse för hur andra reagerar på stress. Här märker jag en stor skillnad i just acceptansen för varandra, säger Neda Kusljic.
Trivseln och samarbetat har ökat inom grupperna, men det är ett ständigt jobb att göra för att kulturen fortsatt ska kännas så bra som den gör idag.
– Det har varit utmanande men otroligt roligt. Det är ju olika saker som stressar oss och det är viktigt att veta och acceptera våra olikheter. Man får tänka efter och lära känna varandra för att se hur man kan hjälpa till och underlätta. Det som har varit mest intressant har varit att acceptera varandras olikheter. Att vi tycker och tänker olika. Jag ser det som en styrka för det hade varit tråkigt om alla är densamma, säger Neda Kusljic.
Det bästa med jobbet är medarbetarna
– Jag tycker först och främst att det som gör att jag trivs är att få jobba tillsammans med mina medarbetare. De vill göra så bra som möjligt för så många som möjligt. Det är ett glatt gäng med stort hjärta och engagemang. Det finns inget ”så här har vi gjort i hundra år och så här ska vi fortsätta göra.” I stället ser båda grupperna saker som vi kan förbättra och det är dem som driver det, med lite styrning i rätt riktning. Vi har så roligt tillsammans och jag älskar att skratta med dem, vi är väldigt bra team avslutar Neda Kusljic.
